bara svensk popmusik
katta
jag bara undrar, ska det vara såhär?
Ett gäng med killar stirrar på mig när jag går förbi dem. Jag lyssnar på musik och ser hur ledarens mun öppnas och säger något, han ser kaxig ut.
Jag känner mig äcklig. Äcklad.
Snabbt tar jag mig förbi, känner deras blickar bränna i nacken. Ska det vara såhär?
Det är lördagkväll och jag och mina vänner dansar på ett fullt dansgolv. Det är mörkt och vi är fulla, på alkohol, och på liv. Killarna där inne svansar runt oss, de är också fulla. (Är det en ursäkt?)
När de går förbi tar de tag om min midja. Jag krymper. Krymper som människa. Men han skulle ju bara förbi
Och det är trångt här.
Nästa som går förbi tar på min rumpa.
Han märkte det nog inte ens.
Vi knuffar bort de som blir för närgångna. Det är många, de är överallt och vi är så få.
Ibland blir jag rädd. En gång när jag var hos optikern trodde jag att jag skulle bli våldtagen.
Han var en medelålders man och tog med mig långt in bakom butiken, in i ett rum som mer liknade en cell.
Så låste han dörren. Han låste! Jag kallsvettades och tänkte ingen kan ju höra mig skrika här, fan.
Fast inget hände. Jag skämdes när jag gick därifrån, han var ju proffsig. Hederlig. Tänk att jag tänkte så.
fake empire
Jag gråter när du somnar. Vi ligger bredvid varandra i din lilla säng, 90 cm, i din lilla lägenhet, 17 kvm.
Du säger ta det lugnt, Agnes. Du håller om mig.
Du har ingen tröja på dig.
Jag skakar av gråt. Dina armar känns som is runt mig. Ta bort dom vill jag skrika.
TA BORT DINA JÄVLA ARMAR.
Men det kommer bara gråt. Gråt och gråt.
Luften stannar i lungorna. Inget kommer in och inget ut.
Du är så trött. Så lugn.
Vacker med trötta lockar och trött andning.
Vacker med trötta lockar och trött andning.
Jag går runt runt i det lilla rummet och försöker andas. Sätter mig på golvet.
Snyftar.
Mina ben är bara och jag känner mig liten i din tshirt.
Agnes.
Kom och lägg dig.
Slappna av.
Andas.
JAG KAN INTE
FATTAR DU INTE DET
Jag vill dö tänker jag.
Men jag går tyst över golvet och lägger mig i din famn.
Din trygga jävla famn. Där känner jag mig hemma.
Sen somnar du och jag slutar gråta. Det finns inget kvar.
Inget i dig, ingeting bakom det där nakna bröstet som rör sig tungt
Upp och ner.
Innan jag somnar tänker jag att det är slut. Nu är det slut.
roses poses that's what you are
Självkänslan sviktar verkligen när jag sedan ligger bredvid honom i sängen. Jag pratar, fast jag är så jävla nervös nästan skakig (jag undrar om han känner det för vi ligger så himla nära varandra). Orden liksom forsar ur mig, en strid ström av skitsnack som jag inte kan stoppa. Samtidigt försöker jag se snygg och sexig (kan inte fatta att jag använder det ordet men det är sant, sexig) ut.
Jag hatar att vara så medveten.
Jag hatar att han är så fucking jävla skitsnygg.
Helvete. Tänker jag.
Han vill nog hellre ha min kompis. Han vill bara ligga. Jag är första bästa. Jag är egentligen för ful men han är snäll så han gör det här ändå. Jag är verkligen för nördig. För tråkig. Åh, skit, varför.
Jag har ju fantiserat om den stunden, stunden då den här människan ligger mitt emot och tar bort mitt hår från ansiktet med sin hand och sedan kysser mig långsamt men hårt och intensivt. Det blir oumbärligt för samtidigt som det inte finns någon annanstans jag vill vara kan jag inte njuta. Jag plågas snarare.
Pirr
Sitter på golvet och tänker att på att han är på andra sidan väggen. Bara en liten vägg emellan oss. Sedan tänker jag på hans händer, på gitarren han håller i. Fy satan! När jag möter honom i köket och han ser på mig. Fan alltså. Jag måste vända mig om, jag kan inte se in i hans ögon för länge. Det går inte. Rodnande, går jag därifrån. Jag vet att han ser att jag blir nervös. Jag vet att han ser allt. Jag hoppas bara att det kan uppfattas som charmigt.
björn olsson
Ibland kommer det till mig, som när jag ser min mormors sockor på dina fötter på en efterfest en natt i februari.
Eller när jag öppnar iPhoto. Eller ibland när jag äter en rostmacka.
Och så kan det gå dagar, veckor, utan att du finns där.
Sen kommer ett litet minne, en kort suddig sekvens av något du sa en gång för hundra år sedan.
En kyss du gav mig någonstans.
Och vet ni vad...
Det gör inte ont. Minnena kommer inte över mig som knivar. Jag vill inte gråta. Tvärtom jag vill skratta.
För du är fin. Kanske det finaste. Och du gör inte ont! INTE ONT!
sista tiden som 20åring i stockholm
Det är nu det börjar, tänker jag varje dag jag vaknar. Eller, i alla fall de dagar jag är ledig och solen skiner. Vaknar långsamt till det dova ljuset som smiter in genom persiennerna. Det var längesen det var ljust så tidigt på morgonen.
Det börjar nu, tänker jag, livet. Jag har väntat på det ett tag, ett år eller två, liksom tänkt att det ska ta tag i mig utan att jag behöver göra något. Som en orkan, sjunger Håkan. Precis så tänkte jag att det skulle vara Håkan, en orkan som blåste över mig när jag var klar med skolan.
Så var det ju givetvis inte. Livet väntar man inte på, det förstår väl vem som helst fast ÄNDÅ gör man det! Jag, du, vi. Går runt på jobb vi hatar, runt i stad vi hatar, med folk vi inte gillar och dricker ljummen folköl på efterfesterna för all annan dricka är slut. Så klagar man på allt, fast mest på vädret, det är vädrets fel att man känner sig orkeslös. Det är vädrets fel att man blir deprimerad. Att man blir trött.
Så jag tänkte i alla fall att jag kanske måste bli orkanen.
du heter något på en bokstav och har lockigt hår
Precis som jag dog av sorg och olycka dör jag nu av lycka. Skrattet fastnar liksom i halsen för att det är så starkt. Jag står ensam i mitt rum mitt i natten, på golvet ligger mina kläder och på skivhyllan står bowie och selecter plattorna. På väggen mittemot finns en gammal strand poster. Jag står svartklädd på golvet, i mammas skjorta och uppsatt hår, och jag vrider mig, jag plågas av lycka. Den är fantastisk, påtaglig i all sin enkelhet. Elektricitet vill jag beskriva det som, den åker förbi varenda del och jag skulle kunna lägga mig på golvet om det inte vore så förknippat med ångest. MEN det är lite paradoxalt! För all den glädje jag känner för med sig en ångest, såklart, och jag vågar inte närma mig den. Fast jag är en känslomänniska, som ni vet. Känslorna styr mig och stormar i mig. Det finns inget litet, inget lagom i mina känslor. Bara stort och stormande.
Klockan är bara 19
Klockan är bara 19 och jag står på min kompis innegård och röker thailändska cigg. Vi dricker öl och spelar charader. Jag älskar dom så innerligt, känslan fyller mig. För 5 år sedan hade jag aldrig trott att så fina människor skulle vilja vara kompis. Ja mer än så, bästa vänner! Med mig! Det mörkt och kallt och snart vår, liksom precis innan. Och jag känner mig lycklig. Det var så längesen, lycklig lycklig lycklig.
Vit päls
Jag ryser och rodnar. Och svettas. Handsvetten är ett faktum och åh jag vet att du tittar på mig där på andra sidan köket och åh du är så jävla snygg. Måste du vara så snygg? Mina kinder hettar. Känner hur svetten kommer över benen. Jag känner mig.. Ung, alltså på ett tonårsätt. Ser du det på mig? Syns det. Åh jag vill bara ligga bredvid dig i din säng och lyssna på desire och hångla. Din blick är nyfiken och jag fattar ingenting. Vill du ha mig? För om du vill, nu kan du få mig så jävla lätt.
Hunden vid havet
Jag fantiserar. Forcerar.
De säger att jag är disträ, det är jag
Tankarna ekar högre än det som sägs runt mig. Önskar ofta att jag var någon annanstans.
När jag var med dig var det aldrig så. Aldrig disträ. Aldrig forcerande.
WIIILD FOXESSSSS
Jag blir kall på jobbet. Helt genomfrusen. På tunnelbanan sitter jag och huttrar och lyssnar på Mattias Alkberg som sjunger "de skriver kuken på svenska flaggan!". Det strömmar ut ur mina dåliga hörlurar, de läcker och jag vet att de som sitter bredvid mig hör nästan lika bra som jag. Jag bryr mig inte, inget rör mig. Jag är iskall, långt in i märgen känns det och jag rusar förbi den franska ostaffären och Hattbaren. Uppför backen in genom porten in i hissen.
Jag skyndar in i badrummet och slänger av mig mina kalla kläder. På med duschen som måste rinna ett tag för att bli varm. Min nakna spegelbild ser på mig medan jag väntar. Jag tänker att jag är snygg, att jag nog är nöjd ändå. Utan kläder fryser jag mer än någonsin men jag vet att snart, snart så! Nu fan ska jag bli varm. Kokhet.
Det varma vattnet sköljer över mig och jag ryser. Äntligen. Vilken befrielse.
Jag sträcker på ryggen och känner mig lycklig.
