toujours

Jag är trött men det blir nog popaganda för min del i alla fall! YES!!

Jag är så rädd för att växa upp. Ibland så vill jag vara äldst i världen, flytta hemifrån och köpa ett startkit på ikea och en hundvalp. Ibland så vill jag vara yngst och inte ha ett enda bekymmer i världen förutom de gånger då mamma tvingar på mig en stickig tröja.
En sak är säker i alla fall, jag vill inte vara fast i den här mellanskiten!

Max och Sophia

Det har börjat komma upp hotlappar på skolan. Nollningen är nära och stor del av rasterna går åt till att diskutera vad som kan tänkas ske på denna mystiska nollning. Sprit med laxeringsmedel? Tvingas att äta rått ägg? Rulla i majonäs? Springa ner för götgatsbacken utklädd till vampyr och bita folk man ser?

Roligast idag måste ha varit på Svenskan. In kommer några stycken och skriker "Markus! Markus!! Du är över hela skolan!" Andfådda slänger de fram ett A4, täck av Markus ansikte som gör hans ehm, surikat min, och över hela pappret står med stora svarta bokstäver "SVARTLISTAD". Hela klassen brister ut i gapskratt som kanske varar i, 5 min (jag trodde att jag skulle dö, för utomstående är det nog svårt att förstå det komiska - får försöka ta en bild av pappret). När vi sedan kommer ner till teaterkorridoren har tvåorna satt upp lappar ÖVERALLT. Markus ansikte täcker större delan av alla skåp plus att han har fått sällskap av en annan lapp som är täckt med "ES0A ES0A" och "DEN 4:E SEPTEMBER, PRICK KL.18.00!!!!!"
Läskigt. Vi ska även ha med 150 kr till "saft"...

 Att få ledigt för att gå och se Sebastien Tellier? HAHAHAHAHAHAHAHH!!!!! HAHAHAHA!! Att få ledigt överhuvudtaget? HAHAHAHAHAHA!!! HAHAHA!

Chicago (solo banjo) - Sufjan Stevens
The worst taste in music - The Radio Dept
Fantino - Sebastien Tellier
White winter hymnal - Fleet Foxes
Chicago [adult contemporary easy listening version] - Sufjan Stevens
Starálfur - Sigur Rós
Windowsill - Arcade Fire
Chicago [multiple personality disorder version] - Sufjan Stevens

Kvällen! Det började helt snällt i vitan och slutade helt crazy med att försöka ta sig in på bruno (det var block party på hela götgatan så alla ställen hade typ öppet till tre och delade ut gratisgrejer, härligt).
Jag träffade på många väldigt trevliga personer. Bland annat en kille som log hela tiden. Han pratade och log, han gick och log, han satt och log. Det konstigaste av allt är att han verkligen LOG! Det var liksom ett genuint leende fast, hela tiden. Vanliga människor kanske slänger iväg ett riktigt leende i några sekunder, men han sken verkligen hela tiden! Fint. Fast det kändes lite mystiskt att prata med honom, eftersom hans röst låg i samma tonläge hela tiden. Plus att det ständiga leendet förvirrar lite måste jag säga.

Sedan såg jag Killen Med Hunden. Jag stöter på honom lite varstans, på väg till ICA, på tåget från Göteborg (dock utan hund), på tunnelbanan. Det är så konstigt, för igår fick jag för mig att jag kände honom och var en nanosekund ifrån att hälsa, men när han vände sig om och tittade på mig fick jag ingen igenkännande blick från hans sida. Jag kom sedan på att vi visst aldrig har pratat, eller ens hälsat på varandra och hejdade mitt hälsningsinfall lite coolt.


Ikväll ska jag äta libanesiskt och kolla på min kusse som ska springa midnattsloppet.

Jag älskar min skola. Jag älskar min klass. Jag älskar mitt liv!

Imorgon klockan nio är det upprop i aulan. Agghhhskjd. Vi ska ha lära-känna övningar och diagnos i Matte - JIPPI!
(Alltså inte i aulan men eh ja, ni fattar. Jag är lite för nervös för att skriva så jag kanske raderar det här inlägget imorgon och låtsas som att jag har varit cool hela tiden.)



En bra låt i alla fall; The well and the lighthouse - Arcade fire

Jag var där! Jag såg precis det där! Åh vad underbart.

Way out west var bäst. Det regnade inget alls, fast området var sådär lagomt lerigt i alla fall, lyckades till och med förstöra min nya skor. Kan tänka mig att jag såg väldigt festival-skabbig ut på tåget imorse, lera täckte större delar av mina ben/fötter, stora mörka ringar sträckte sig från mina ögon och neråt. Håret var (är) en katastrof.

HUR SOM HELST ÄR JAG ARG. Sigur Rós, som förövrigt var bästa spelningen på hela jävla festivalen blir rådissade i Aftonbladet. Någon Markus (tror det är samma snubbe som brukar recensera bidragen till Melodifestivalen, vilket isåfall säger en del) kallar deras musik för "hopplös glaciärprogg" och "dödligt trista jämranden". Detta får mig att ställa två frågor:

a) Var han på samma konsert som jag?
b) VAD FAN ÄR GLACIÄRPROGG?!

Deras spelning var helt otroligt sjukt jävla extraordinär. Killen framför mig böjde sig ner och hulkade under Sæglópur, och jag kan ärligt säga att även jag fällde några tårar. När de lämnade scenen ville ALLA se MER meer meeeer. Publiken vibrerade! Jonsi var rykande, levande, och hans röst trängde sig in i varenda jävla por i kroppen. Även porerna i alla små bd-poppare som stod på andra sidan området och väntade på att Mr Berggren och grabbarna skulle komma in på scenen. Jag har aldrig varit med om något liknande, och kommer väl aldrig få vara det igen.

OM 9 DAGAR BÖRJAR JAG PÅ SÖDRA LATIN! 9 DAGAR! 9! DAGAR!

Faller isär
Lalalalalalala
jag föll isär idag:
hundra ledsna små bitar över golvet,
det var en gång jag
Jag höll dig när du föll på nyår, skulle du göra samma sak
Du är med mig för det är så lätt
MEN DET ÄR INTE LÄTT ATT VARA JAG OCH VETA ATT DU ÄR MED MIG FÖR ATT JAG INTE ÄR SVÅR

Jag är kär i Hornblower. Det är kanske inte så många som har sett serien Hornblower men om ni nu som inte har sett den läser det här. Se den. Ioan Gruffudd gör mig knäsvag. På riktigt.

Jag är kär i Ben Gibbard. Det kanske inte är så många som har hört hans akustiska version av girls just wanna have fun, visst låter det lite crazy men när han sjunger förstår man innerbörden av texten, eller, man förstår att texten faktiskt ens hade en innerbörd. Ben gör mig knäsvag. På riktigt.

Jag är kär i teater. Det är kanske inte så många som har sett mig spela teater, men det är det bästa jag vet. Till hösten ska jag börja på tretimmars lektioner på Calle Flygare + teaterlinje på Södra! Helcrazy men teater gör mig knäsvag. På riktigt.


Mina tre kärlekar för tillfället. Nu ska jag lyssna klart på den finaste sången jag hört idag och sedan somna efter att ha läst en bit av Blonde, skriven av ingen mindre än Joyce Carol Oates. Hej.

I am a writer
a writer of fictions
I am the heart that you call home
and I've written pages upon pages trying to rid you from my bones
my bones

And if you don't love me let me go.

dagens, veckans, sommarens, ÅRETS låt!