Att leva i vakuum

Det är inte ens vår än fast det snart är 4 april. Den behövs, mer än någonsin kanske. Jag bara läser, skriver, läser.
För sådant gör man som student, det gör alla. Och gör man inte det då blir man inget!
Hejdå

Catherine Deneuve <3


Ton meilleur ami


En misslyckad dag.

Det här är en bild från min 18-årsdag. Ett år sedan nästan, om 10 dagar fyller jag 19.
Jag blundade för mycket. Hoppades att du skulle kyssa mig när du kom innanför dörren. Fast du var försenad och hade inte köpt någon present. Du såg mig knappt i ögonen när ni sjöng.
Jag hade ont i hjärtat. Hela kvällen värkte det och värkte men sånt går faktiskt att dölja om man måste.
Hur kunde jag bry mig så mycket om dig när alla närmsta var där och var fina? Omtänksamma och hjälpsamma.
Allt som du inte är.
Det kanske låter överdrivet, men det var så jag kände. Sviken fast utan att ha fått uppleva själva sveket, utnyttjad för att jag var lätt.
(Annika N sjunger såhär: Lalalalalalala jag föll isär idag: Hundra ledsna små bitar över golvet det var en gång jag. Jag höll dig när du föll på nyår, skulle du göra samma sak. Du är med mig för det är så lätt, men det är inte lätt att vara jag och veta att du är med mig för att jag inte är svår)
Ont i hjärtat såg jag dig sitta på El Amir och bli kär. Jag kände mig svart, fast höll minen men följde inte med på efterfest för jag ville inte se mer av dig och henne. Ibland, tänkte jag, önskar jag att jag hade varit den där tjejen som är så tuff och klarar av att träffa en kille ofta och hångla och hålla hand och röra om i hår och kyssa nacke och lova att man bara kör med raka rör och ser vart det leder utan att bli kär. För jag blir nog kär, även om det inte är världens djupaste så känns allt så himla mycket i mig.

Ruben på bilden har inget med texten att göra. Han är världens finaste och var en av få som gjorde min födelsedag bra!

Från england

Vi har vårt egna språk. Ingen annan förstår, det blir nog så när man är med varandra så mycket som vi.
Då gäller det att växa ihop på ett bra sätt. För just nu ser jag det inte som något dåligt att vara ihopväxt, man får ägna sig åt det man tycker bäst om i hela världen. Lukten på kinden precis bredvid munnen och näsan, att kyssa stubbet nedanför örat nära nacken, sova middag mot en varm axel, blir omhändertagen när saker känns svåra och få skratta åt saker som bara vi skrattar åt.

Som brigitte.. nästan..

Luggad! Tänk sextiotal.

en liten bit av en stor bit


BerlinER

Hemma nu. Här ovan är liten film som jag satt ihop, visar hela resan ganska bra.

BERLINER

Hejdå. Nu åker vi till Berlin.

RSS 2.0