it was real and we were the best
Plötsligt blir det vinter igen, händer blir stela och torra och jag och min vän ligger länge länge under täcket på morgonen. Luften är alldeles krispig och hans näsa och kinder blir röda när vi kommer in i värmen.
För två veckor sedan kysste han mig på en båt och sedan dess har jag inte kunnat sluta fantisera om hans ögon och läppar och hans alldeles silkeslena hy.
Det är nog då jag känner att jag lever, när en annan människas leende skapar stormar i magen. När någons hud bränns mot min och minuter och timmar rusar förbi. Då inga tankar tänks förutom njutningen, njutningstanken då personen i alldeles rätt ögonblick tar tag om nacken och kysser och kysser som om det inte fanns någon annan än vi två på baren. I restaurangen. I hissen. I trappen. I taxin.
Jaaaaag faaaaaa.
Beroendet, jag längtar efter det och tänker på det jämt jämt. Jag träffar alla och ingen känns det som och jag blir rädd att han ska se mig dansa på pustervik. Sedan sveper jag en öl och göteborgsnatten känns oändlig och jag odödlig.
Byggt hus i en livbåt och ut på öppet hav
Det är den 8e mars. Kvinnodag, och vi har gått i tåg och skanderat.
Vad ska vi göra?
Krossa sexismen!
På morgonen klär jag mig med omsorg. Det är så viktigt för mig, jag tittar på min spegelbild och funderar över hur min rumpa ser i ut i kjolen, stor? Snygg?
På morgonen klär jag mig med omsorg. Det är så viktigt för mig, jag tittar på min spegelbild och funderar över hur min rumpa ser i ut i kjolen, stor? Snygg?
Jag känner mig inte som en kämpe, jag känner mig som ett objekt.
altoids
Jag saknar dig inte varje dag men i alla fall varannan. Tänkte på cigaretterna vi rullade och förvarade i en vit plåtask. Du ville ge tillbaka den där jävla asken till mig men jag orkade inte ta den orkade inte ha den hemma i hyllan orkade inte se den varje dag.
Kanske ligger den hos dig, i någon hylla, kanske finns det fortfarande några tobaksspån kvar i den.
