Därför att sommaren är du
Stockholm igen. Vart jag än går är det fullt med folk, tusentals nya ansikten varje dag. Ensamheten är påtagligare än någonsin.
En solsemester ett liv senare
Första gången jag lärde mig om begär var jag 18 år och befann mig i det hus som jag år senare skulle komma att betrakta som något utav ett andra hem. I mina tidiga tonår hade jag slukat filmer, musik och böcker som med enkla och svåra ord försökt förklara begäret. Jag trodde jag visste allt om kärlek och hur den ter sig, jag visste hur det skulle kännas i magen, att det skulle vara svårt att äta och sova, att man skulle bli yrslig och fnittrig. Jag törstade efter den, all kultur jag slukat fick mig att tro att begäret och kärleken var meningen med tillvaron.
Men natten begärets storhet och hänsynslöshet verkligen slog omkull mig var en tyst majkväll i en liten säng i ett svalt hus på en ö, en ö med vidsträckta åkrar och höbalar uppradade längst vägkanten. Vi gick och la oss den kvällen nyktra och nervösa inför varandra. Jag tyckte inte om min kropp utan kläder, men dina händer behandlade den som om den var den finaste av kroppar. Kanske kunde jag för första gången slappna av. Kanske tog min intensiva lust och kärlek för dig över alla orostankar över att inte duga, inte räcka till eller inte vara tillräckligt snygg.
Som den uppfyllde mig. Jag sprängdes och föddes på nytt. Jag ville spendera varje vaken minut i den sängen, i det huset i de armarna, invirad i de benen och framför de ögonen. Jag tänkte aldrig att det var då jag förstod, för det gick inte att tänka. Det fanns bara ett omåttligt begär efter mer och en förtvivlad önskan om att kunna stanna tiden.
Staden har inte feber ikväll
Ett ihopkok av känslor
Ikväll är jag så ensam, ensam i min kropp som ser så bra ut bredvid din i spegeln.
Utanför toaletten på baren. Jag vill säga till dig hur mycket jag tycker om dig, hur kär jag är och hur strålande du är. Men allt som kommer ut är kallt och väl utvalt. Jag önskar att jag var fullare och du fulare. Jag önskar att jag var lika säker i mig själv som i mina känslor gentemot dig. När jag väntade på södermalmstorg höll mitt hjärta på att flyta ut. Det slog så snabbt att det tillslut la av och blev en pöl, ett mos, av hjärtmassa. En förmultnad muskel på vänster sida av bröstet.
Jag överdriver, det är det jag gör bäst. Men du är så fin att du får stockholmsnatten att bli ointressant. Du är så enkelt svår att du får min komplicerade hjärna att gå på högvarv.
Jag vill alltid gå på högvarv för dig.
Jag vill alltid missa stockholmsnatten för dig.
Mitt sinne kommer alltid vara lätt för de som inte vill in, och svårt för de som vill.
Din examenskväll
Jag påbörjar meningar och tankar som sedan bryts ner och in i mitt tomma ölglas. De fastnar någonstans mellan Håkans magasingatan och livets teater. Jag lever snabbt och hårt på kvällen, den tar slut så fort. Är klockan ett eller fem vem vet. Tunnelbanan kommer och vi skiljs åt i den tunna tunga sommarnatten men jag vill ju inte gå, jag vill inte stiga in i en tyst vagn nu när vi har så roligt. Men allt tar slut, allt fint allt roligt allt sorgligt all ångest tar slut. Min öl tar slut och i glaset lämnar jag saliv och några berusade tankar som aldrig blev.
