allt jag skrivit men laldrig berättat om

”Vi är förlorade, vi två.
I en annan värld kanske vi skulle kunna vara ett par. Jag skulle kunna ha din morfars födelsedag uppskriven i min kalender och allt sånt där. Men i en verklig värld hittar jag bara mer och mer brister för varje dag, det är som en sjukdom. Det börjar med en liten grej som att du alltid biter av fickhållaren på bläckpennor och byggs på för varje dag. Finns det ett botemedel? Kan du lära mig hur jag ser förbi det? Och i den verkliga världen är jag mer kär i tanken på dig än du, när du står alldeles levande framför mig. Bristerna har byggt upp en mur av konflikter mellan oss och hur vi än sträcker på oss kan vi inte se förbi den."

"Det finns bara en värld. Det finns bara den världen i vilken jag står mittemot dig just nu och ser dig gå längre och längre bort ifrån mig.”

vill inte vara den som är kvar

Har haft produktionsvecka, vilket innebär en vecka med endast teater. Tänk om alla veckor vore så!

RSS 2.0