Din stora mun
Du flyttar ihop med din tjej.
I september år 2014 flyttar du ihop med någon som inte är jag och jag trodde alltid, ibland till och med fortfarande, att det skulle vara vi. Vi som flyttade någonstans. Vi som hade din mormors tv-bänk i vardagsrummet.
Jag lyssnar på oasis, rockin chair, och jag liksom ser din mun framför mig. Hur den kupas och skriker orden im older than i wish to be this town holds no more for me. Dina lockar som reflekteras i ljuset på ett dansgolv, kanske strand, kanske debban slussen.
Och den munnen, som nästan svalde mig hel och de läpparna. Jag orkar egentligen inte skriva om dem, men de orsakade sådana jordskalv i mig att jag heller inte kan låta bli. Jag kommer kanske aldrig kunna låta bli dig.
Vem har sagt!!!! Slutet behövde inte vara ett slut
Jag vet nästan inget om dig. Din mamma använder chanel smink, jag ser den lilla loggan genom glaset i erat badrumsskåp. Din bror jobbar på en budfirma och du tog aldrig studenten.
Vi träffas på fridhemsplan en ljummen augustinatt och du fyller. Du kysser mig hårt och länge när vi ses och jag känner mig hög.
De få saker jag vet om dig ryms i ett sms. Jag skriver;
Way out west
Jag är på way out west. Förra året låg vi med varandra i ett parkeringshus. Nästan exakt ett år sedan. Jag skulle aldrig vilja göra det med någon, men med dig ville jag. Jag har aldrig åtrått någon så.
Du kysste mig utanför bajamajaland och jag tänkte egentligen är du inte kär i mig
