toujours

So this is the new year
and I don't feel any different

the clanking of crystal
explosions off in the distance
in the distance..

so this is the new year
and I have no resolution

it's self-assigned penance?
for problems with easy solutions

1. Death cab for cutie 2. Francoise Hardy 3. Nina Persson 4. Yesayer 5. Yeasayer 6. Zoey Deschanel 7. The Cardigans 8. Ben Gibbard

På bion går världen under om två år och jag ligger sömnlös i min säng till ljudet av amerikanska röster från tv:n. Om jag ska dö om två år måste jag börja leva nu om jag ska hinna tänker jag förtvivlat. Måste uppleva mer kärlek kärlek kärlek kärlek. Konsten då och kulturen vad händer med den. Och livet, vad händer med det?

Ibland känns det som att det bara är jag som försöker. Jag älskar ju dig.

Mamma och jag gick omkring i affärer i dag. Det har slutat töa och frusit på igen, jag undrar om det gamla året beslutat sig för att stanna kvar ett tag. 5 dagar eller så. Vi hittade inget och sen skulle vi fika men jag hällde salt istället för socker i mitt kaffe, dumt. Det smakade så konstigt, kunde inte dricka upp det och förlorade därför 32 kronor i salt kaffe.
Det kanske inte låter som någon stor förlust men jag var ändå för snål för att köpa en ny kopp.

Jag dansade så mycket. Struntade i killars händer som letade efter något att klämma, för att det var så fullt, människor överallt som snurrade i mitt huvud. Jag kollade bort också, när du tog hennes hand. Jag var på väg mot dig för jag visste (trodde) att du satt ensam. Vände snabbt när jag såg att det visst var någon söt brunett som hade gjort dig sällskap. Jag vill verkligen att du ska hålla andras händer kyssa andras läppar men jag vill inte se. Inte riktigt än.
Jag saknar inte dig utan någon. Någon som inte lämnar ena foten utanför utan ger mig hela handlingen och innehållet.. jag blir inte besviken, det vet jag.

Det töar ute nu. Det gamla året rinner bort i gråsmustigt vatten. Det trillar ner från alla tak, människor slaskar omkring i det på gatan. Det var ändå dags nu, tänker alla. Bort med det, försvinn iväg så att vi kan fylla våra gator och liv med något annat, något nytt.
Det är 5 dagar kvar till det nya året. Det är så stort, ett helt nytt år som man ska fylla. Men det är alltid mer nytt på pappret, för mig skulle det kunna vara vilket månadsskifte som helst, bara det att man dricker champagne och smäller fyrverkerier. Man lovar så mycket och hoppas så mycket och tänker så mycket, men det blir aldrig riktigt så i alla fall.


Jag önskar ibland att jag hade ett syskon att dela allt med.

Det är jul, och är det bara ett slumpmässigt sammanträffande att det rimmar på kul?

Just stay there
Cause I'll be comin' over
While our bloods still young
It's so young, it runs
Won't stop til it's over
Won't stop to surrender

Songs of desperation
I played them for you

Won't stop til it's over. Won't stop to surrender a moment a love a dream a laugh a kiss a cry OUR RIGHTS OUR WRONGS.

Förlåt för det där inlägget. Var trött och flummig.

Jobbar nu. Eller, rättar sagt, copy paste:ar. Det är verkligen det roligaste jag någonsin gjort.
På fikarasten kändes det som att jag var med i "De ofrivilliga".

- Snö, man fastnar i det när man går och halkar pyttelite. Varje promenad blir lite jobbigare.
- Jul. Så fint sätt att försöka lysa upp den mörkaste och dystraste tiden på året.
- Romantik, en idealistisk dröm om kärlek och skönhet som jag ständigt förlorar och gömmer mig i.

Kärlek. Lek. LEK. Någon har sagt att när man är skådespelare är det som att vara barn förevigt. Man måste kunna bli ett barn för att kunna spela. Kunna skämma ut sig, göra fel och göra rätt. Tror inte att det finns något rätt i teatern, precis som i kärlek. De är så lika? Eller hur? Två olika lekar. Hahahah..Hahahah..Hahahhaha..

Man gör lätt det, fastnar alltså.

Anstränger mig så mycket för att försöka förstå mamma. Förstå henne ilska och hennes oförståelse. Älskar henne obeskrivligt mycket och vill så gärna att hon ska se mina potential, men hon säger att hon har gett upp.
Jag tänkte.. jo jag tänkte försöka motbevisa.

Har tänkt på allt som man inte kan ta på. Vad som får dig att känna, om du någonsin kommer att se på någon som du såg på henne (troligtvis) och varför man tror att vissa saker inte går att ändra på. Jag kan ju t.ex. kanske förstå mig på matte en dag och du kan ju faktiskt hitta någon som är ännu bättre och starkare. Sen får du uppleva allt det som känns så mycket och inte går att hålla fast i.
Det kanske är nyttigt (troligtvis) och ibland så känns det som att du inte skulle välja lycka om den så serverades på ett silverfat rakt framför dig.

Once I wanted to be the greatest.

Det är kallt ute, eller det blåser kallt regn. Vi tog upp två flyttkartonger från källaren och tänkte pynta, men de stod i hallen under hela lördagen och mamma blev arg och pyntade snabbt i sin ilska, utan mig. Det är lugnt, det är okej, jag fick en lysande luftballong med en tomte i som vinkar. "Merry Christmas" står det, och jag undrar, sen när åker tomten luftballong?
Jag minns julen i Dalarna då man räknade ner dagarna och såg på julkalendern och snön gick högt över huvudet. Det var spikade traditioner och pappa hade aldrig någonsin kunnat tänja på dem. Släkten var stor och tomten läskig, och det snöade alltid. På morgonen vaknade vi tidigt och sprang upp och pyntade julgran och jag tror att jag hade en strumpa.. Ja, och där i låg oftast ett tv-spel så jag kunde sysselsätta mig under dagen. Den gick alltid så fort på ett långsamt sätt. Önskar att jag hade sparat känslan i en julburk som man kunde öppna och sedan uppleva den igen. Det var så fint och alla var så glada, så fridfulla på det där glättiga amerikanska sättet man bara tror finns där, i usa. Sa jag att det alltid snöade?

Kollade på gamla foton och försökte förstå när det hände. Om man kunde se det på dig, något i ögonen kanske.
Idag stod du på scen och mitt hjärta brast och brast och brast och jag låtsades att jag grät för att det var så fint men om du visste, om du visste att jag grät för dig. För allt som inte längre finns kvar där inne i dig och för att du inte längre ser.

Du satte dig ner på bänken. Knöt dina svarta kängor, tog ner jeansjackan från kroken på väggen och satte på dig den. Du knäppte inte knapparna, lät den vara öppen. Tittade till ditt hår i spegeln, lät handen rufsa lite lätt (jag tänkte på alla de gånger jag dragit mina händer genom det, och visste att fast du sa att allt skulle vara som vanligt så var det nog sista gången jag gjorde så, den kvällen).
Jag fick en hastig kram och ett leende sedan öppnade du dörren och steg ut. Du stängde den efter dig och jag stod kvar på hallgolvet tittade efter dig. Det var ju töntigt, precis som att jag skulle se dig gå ner för alla trappor genom dörren och väggen.
Men jag tyckte att jag hörde dig stega ut genom porten.