det är ju katta!
Dans i köket. Hur enkelt vi parerar varandra.
Det var ju alltid du, Katitzi. Vid min sida. Genom alla år av ångest och avslut - du stadig och beredd att stötta mig.
Mina bästa minnen - du och jag i europa. Dansandes - ovetandes. 20 år i Rom. Allt du gillar, gillar jag. Du inspirerar inte mig, jag snarare lever upp varje gång jag är med dig. K! Katten, katt, katizi.
När jag är med dig känner jag mig på samma gång inspierarad och pepp, på att leva.
Jag minns första gången jag såg dig på riktigt. Det var första året i gymnasiet hemma hos Hanna. Du satt brevid Benjamin Black och några andra killar, lutad mot en vägg. Du var så naturlig, tillbakalutad, skrattande. Det var inte dina kläder, du hade ju långt hår, och kanske till och med mascara (det har du aldrig nu). Men det fanns en självsäkerhet i ditt sätt jag avundandes. Jag visste tex inte hur man pratade med killar, speciellt inte så coola som Ben och hans entourage. Det var som att jag kände redan där och då att jag så gärna hade velat vara din vän - men jag visste inte hur.
Både du och jag är dåliga på närhet - speciellt den vänsklipga. Men jag behöbver inte så mycket mer än att höra dig sticka i rummet intill, höra dig skramla med kaffekoppar okristiligt tidigt på morgonen. Hur orkar du? Hur kan du jobba mellan 07 - 18 och sedan gå på ett spinning pass? Jag är definitivt den lata i vår relation - ligger på min kammare och hör du kommer och går.
Och våra tonår. Det var aldrig jobbigt med dig, bara kul. Visst fanns det stunder då vi båda stod på vansinnets rand - och vi av ren och skär artighet eller någon slags inbyggd försvarsmekanism lät varandra gå ovetandes av den avgrundsdjupa ångest vi slogs mot. Vi är fortafrande dåliga på det - vi båda vill in i det sista att allt ska vara kul - och står helt handfallna inför allt det sorgliga som livet bär med sig. Men när det väl gäller, tar du av mina byxor och underkläder och hjälper mig kissa för jag har ryggskott. Du säger att Adam är dum fastän han är din bästa vän och jag behöver aboslut sova hos dig för vi är 21 år gamla och jag och Adam har gjort slut och jag har aldrig varit såhär ledsen någonsin, hävdar jag, men du säger att det går över, och jag får sova bredvid dig i Hornstull, mitt hjärta värker, men såhär i efterhand. Fyller du ju hjärtat -
