The new year
a ghost?
Malin sitter och plånkar på hennes halv-akustiska, det låter fint.
Malin har sminkat mig, det hela resulterade i en väldigt fräsch mix av clown/fjortis/prostituerad.
Malin är, även hon, fint sminkad. Jag var aningen inspirerad av twiggy, sextiotal.
Malin stannar över nyår!
Malin har brunt hår!
Malin heter Rosén!
Malin har också tagit bilden.
Lukas
Monkar och jelly beans
Men så fort jag kommer i närheten av datorn kommer en inre liten surpuppa ut. Surpuppa är nog i mildaste laget.
Idag ska vi åka ändå till Solna Centrum, vi har en mission. Blåa linjen here we come! (Om Malin hade planerat att någonsin kliva upp ur sängen)
-DIN BÖÖG!!!! MEN ÅÅHHHHHHHH AGNEEEEEEEES!!!!!
Oops, måste kila.
Dalmål och klättrande prinsar
Det planterade en idé hos lill-agnes, och jag började precis som honom fantisera ihop olika saker innan jag skulle sova. Ofta sånt som var så långt ifrån min verklighet i 90-talets Smedjebacken som möjligt. Ena kvällen var det en prins som red in på skolan och tog med mig till ett medeltidsslott någonstans långt bort, och andra var jag Alice i underlandet och hade teparty med en talande kanin. Jag såg framemot mina små verklighetsflykter på dagen och brukade verkligen njuta av att gosa ner mig i sängen på kvällen.
Men på nåt sätt försvann den här vanan, och efter flytten till Mariefred låg jag mest i sängen på kvällen och lyssnade efter ljud. Jag var nog helt enkelt för cool.
Jag kom att tänka på det här nu, idag. Jag hörde nyss ett ljud utanför mitt fönster, det lät som att någon försökte ta sig upp för väggen. En tanke svepte förbi mig att det kanske var en charmig och smart ung prins som hade kommit för att rädda mig? Rädda mig ifrån min förhållandevis trista vardag, till kanske en privat Ben Gibbard spelning i Seattle?
Nuförtiden när jag ska sova och behöver en verklighetsflykt sätter jag på en bra film, eller läser en bra bok. Fast fantasin är egentligen bättre, där är det ju jag som sätter gränserna.
Kanske gifter jag mig med prinsen, flyttar till Seattle, lär mig spela alla instrument som finns och startar en enmanna-orkester som blir världsberömd, jag gör en skiva som aldrig slutar sälja, jag och min prins lever på royalties resten av livet och dör och begravs brevid varandra, fortfarande lika kära som den gången han stod i mitt rum (svettig efter att ha klättrat upp för husväggen, men ack så stilig!) och viftade med Seattle biljetterna.
Det vore något.
casino roYale
Mina förväntningar är höga.
Update:
Den bästa bond-filmen sedan Sean Connery!
A merry little christmas
Idag pyntade jag våran fina gran. Fick använda en stege såklart, vingligt men det hela slutade bra.
Lite kåda mellan fingrarna.
Jag hittade också ett gammalt brev som det stod Feliz Navidad på. Ett år gammalt ungefär, skriven av någon som jag tror tyckte om mig vid tiden. Fint, och jag blev tårögd. inte av själva Feliz Navidad:et då, men ja.
Känns fint att någon la ner så mycket tid på mig.
Joyeux Noël!
madre
paow!
Den är stor och fin, toppen slår i taket. Pappa var tvungen att köpa en ny julgransfot, den gamla klarade inte av att hålla den väldiga granen upprätt. Vi har 3,40 m i takhöjd så ni kanske förstår.
Knäppt egentligen att man tar in ett träd och pyntar det.
Maybe this christmas - Ron Sexsmith
de magiska numren
Kan inte påstå att magic numbers tillhör mina favoriter, utan går mest för min kära moders skull.
Ni kommer att få en liten rapport på hur det var senare, om jag inte fastnar vid metroid. Mhm!
Det har blivit lite sisådär med mina inlägg, men det är jullov! Jag kan inte koncentrera mig, jag BEHÖVER INTE koncentrera mig! Underbart!
Puss på er!
Inbördeskrig
L-O-V. Ljuva lov.
Iallafall så bad Anders mig att läsa julevangeliet på avslutningen. Då säger man inte nej, eftersom han faktiskt valde mig av alla de elever som han har. Vilket ärofyllt uppdrag, och jag ska läsa så långsamt att ni spyr av boredom. Sådeså.
Han nämnde också att jag var "harmonisk" och "glad". Harmonisk? det är nog inte det första jag skulle säga om mig själv. Ibland känns det snarare som att jag är ett inbördeskrig på två ben. Men det känns bra att jag utstrålar någon form av harmoni, dock har jag hitills varit väldigt, väldigt omedveten om detta.
Imorgon ska jag också träffa en söt pojke. Bättre start på jullovet får man leta efter!
Fast jag måste pallra mig upp 5 på morgonen, inte nice.
Men vad gör det? Mer tid att vara vaken på. Eeeh.
It's too windy!
Kan man gör annat än älska den här mannen?
ahhh tuesday mornin'
Glömde både mitt buss och tunnelbanekort imorse.
Stod där på medborgarplatsens nedgång och tittade på skylten som lyste "Hässelbystrand 1 min" och letade frenetiskt i fickorna. Helvete också, inget kort där.
MEN! som tur är har de en fiffig automat brevid luckan, så istället fick jag leta reda på några småpengar och köpa en biljett. Hade en tia i plånboken, plus en femma och några enkronor. Dum som jag var räknande jag helt kallt med att jag hade sex stycken enkronor. Självklart inte, utan när jag hade stoppat i fem stycken glodde femman på mig ensam nerifrån plånboken. HELVETE. Varför var jag så smart och tänkte att jag skulle spara femman, jag menar, i vanliga fall hade jag bara slängt i femman och tian som ingenting men idag.
Stressad och fruktansvärt förbannad la jag ner femman, tog min biljett och även fast jag betalade 4 kronor för mycket fick jag inget tillbaka. Jag sparkade lite halhjärtat på automaten och svor för mig själv.
När jag kom ner för trapporna såg jag tåget åka iväg framför näsan på mig.
Svisch.
"Vällingby 4 min"
It's all a bluur
Ja, på tal om posering.
Brandman? Nej, elak gubbe såklart
Tim, som sitter koncentrerat och ritar svarar efter en stunds betänketid: "Vet inte"
Så fortsätter han att rita, det ser ut att föreställa någon gigantisk klo-hand. Man kan nästan höra hur han tänker, och slutligen kommer svaret.
Tim: "Jag ska bli en elak gubbe!" Han fnissar som att han just sa något förbjudet "Jag ska ha långt skägg och en käpp. Sen så ska jag sitta på en stol och läsa en tidning, och när barnen kommer på besök ska alla trilla på min käpp fast jag ska bara sitta och läsa min tidning. Som att ingenting hänt!" Han ser nöjd ut.
På något sätt verkar det som att barn vill missbruka den makten man automatiskt får som vuxen. Jag kommer ihåg när jag var liten, så brukade jag och Daniel fantisera ihop olika scenarier där vi som vuxna var riktigt elaka mot små snorungar. Våran favorit var att vi skulle bli lärare och hänga upp chipspåsar i taket så bara vi nådde, och sedan skulle barnen få stå och se på när vi smaskade i oss chipsen. Sedan fanns det förstås värre scenarion som innehöll både käppar och kvarsittning.
Förstår inte tjusningen i detta längre.
(Tim, min kusin som är 8 år verkar dock ha lite sadistiska framtidsplaner)
ancient bruises verkligen ANCIENT!
Jag antar att det inte skulle vara lika smärtsamt som att höra det jag fick höra. Nu är det mer som att du rycker ut mitt hjärta i slow motion. Snart kommer vi till den del av filmen du kastar det på mig.
Mycket prat om hjärtan. Det är där som det känns! DÄR, I MITTEN!
Jag behöver inte bekräftelse från någon. Jag har ju faktiskt mig själv.
"Du kommer visst att göra någon lycklig! Du är inte oduglig, det är bara ondskan själv som är det. Inte mitt fel. inte ditt fel lilla Agnes"
Oh god. Im turning Schizo.
wes my love
Je vais seule
Nu ska jag spela the joshua tree på min sprillans nya vinylspelare. När tv:n sattes upp på väggen insisterade pappa på att jag skulle få en ny (inte mig emot!) och den svarta ställs snart ut på blocket. Jag kommer nog att sakna den lite, trots att den var stor och ful och ständigt dammig. Men det kan ju också vara charmigt. Förresten så var den mycket mera Agnes, den nya är alldeles för flashig. Den är silvrig, smidig och inte ens lite dammig. Jag tvivlar faktiskt på om dammet någonsin kommer att synas på denna. Fast jag kan inte förneka det, den är fin. Så fin fin fin.
På bilden ser jag faktiskt ut som min gamla vinylspelare.
I'll write you a song
Tänk att aldrig vara ensam. Jag är väl aldrig ensam egentligen, men det kan ju kännas som så.
Psykiskt. Ensam i hjärnkontoret typ.
Jag är ganska kass när det kommer till kärlek, men jag veet en sak.
Att man inte är lika ensam med det.
Ja, kärlek alltså.
Vad ska det bli av min blogg? Kommer jag skriva patetiska kärleksförklaringar till en "han" som ingen har den blekaste om vet det är, och alla blir förbannade för att jag bara skriver "han" hela tiden och inte hans namn. Jag blir iallafall förbannad på sånt. När de lämnar en frågande, "vem fan är han?! och hon?!" fegt.
En megatrött agnes + en blogg = no good.
Förlåt för mitt inlägg.
Jag har givetvis ingen att skriva kärleksförklaringar till. Fast jag kan ju låtsas, och låta alla tro att jag är hemligt förälskad i någon. Vad vet ni? Jag kanske är det.
Nej. Nepp. Jag orkar inte.
I don't know about falling in love but it comes to an end, I've been told.
Let's dance to joy division - The wombats (så o-balladigt det kan bli, passar inte alls med min sinnesstämning eller till inlägget. söta britter though)
the melody of the fallen tree
- YOU CAN'T MAKE SOMEONE LOVE YOU WITH A SONG DIN DUMMA LILLA FLICKA!
she was so full of homework I thought she would explode (but she didn't, thank god)
Okej, den här veckan kommer att bli intressant. Hur många luciatåg som helst + danskvällar och annat skojjigt.
Till råga på detta har vi 3 prov. Vilket är A LOT! (speciellt när man har 0 tid att plugga, eftersom att all tid går åt till luciatåg och annat viktigt)
Jag ska bo hos mina favorit kusiner, vilket innebär att det inte blir något bloggande.
Hoppas jag klarar mig levande ifrån den här veckan.
Åhh nian är en sådan härlig tid!
present i past? past in present?
WANTED: A BRAIN
Borde inte uppmärksamma henne egentligen. Men det här får mig att vilja gråta.
comments
(Jag älskar alla kommentarer! fortsätt mer än gärna så)
the fear strikes back
Min ständiga följeslagare; rädslan.
Ibland lyckas jag liksom skjuta den bakom mig, få den att ägna sig åt någon annan en stund.
Det Sunda Förnuftet tar över, och jag är coolaste 15-åringen i stan. Yeah, 2 cool 4 school. Orädd, oräddast i världen! Halv-vuxen.
Fast så är det inte särskilt länge förstås. Rädslan är som en parasit. En parasit som anticimex aldrig hört talas om.
Jag är rädd för det mesta. Speciellt rädd är jag för att vara rädd.
Life is a song - Patrick Park!
Förlåt för mina återkommande youtube-klipp, men det här MÅSTE NI SE!
Jag vill också kunna spela dragspel.
en framtida karriär kanske?
Han; "Jaså, du spelar gitarr du!"
Jag: "Yes, lite."
Han: " Kul" gör en konstpaus, skrockar lite för sig själv och säger sedan "Jaa, själv har man nyss fått en ny elgitarr"
Jag: "Aha, roligt!" försöker att avsluta konversation, men utan resultat
Han: "Ja, jag säljer jultidningar. Jag kommer att få ett par converse också, och 400 kr tillbaka!"
Jag: "Ojdå, vad mycket du måste ha sålt"
Han, samtidigt som han suckar världsvant: "Ja, så går det när man är en bra försäljare!"
it won't be a pretty sight
Gimme a stroke or somethingggg
JAG VILL ATT NÅGOT SKA HÄNDA!
Jag har inget liv längre. I helgen har jag bara pluggat, och endast lämnat lägenheten för hundpromenader. Det känns som att jag lever på en transportsträcka till framtiden. Att allt jag gör nu, gör jag bara för att framtiden ska bli bra. Vilket gör att jag inte kan leva i nuet, eller rättare sagt, ha ett liv.
Ja, och även om jag spenderat hela helgen hemma så kan jag inte påstå att jag fått så mycket gjort. Min motivation ligger nere på 0, typ.
Åter till "hända" grejen. Jag tänker banne mig göra nåt helt oväntat i veckan! Nån som har något förslag på någon crazy grej jag kan göra? Annars får jag återkomma till det där. Jag kan ju inte planera för det, det måste ju vara impulsivt för tusan.
die a little lighter
Jag vet inte. Men det där scares the shit out of me
