Kaffe i sängen på morgonen, man överlever
Jag stör mig på honom redan. Mest på att han inte är helt förtrollad av mig, ibland kommer hem till mig och utan att knappt titta på mig. Går runt i rummet och pratar om andra människor jag inte känner, hans fascination och intresse för dom.
Har nog alltid tyckt bäst om människor som inte tycker så mycket om mig, är uppfostrad så. En ständig kamp för mina föräldrars bekräftelse. Kärlek är något man förtjänar.
bryter ben i mina drömmar
Berättar om att jag ibland tänker på att stuka foten. Jag ser inom mig hur jag plötsligt på vägen trampar snett och det knakar till, hela foten förvriden under benet. Känner smärtan även fast det bara är en tanke. Ibland är det ett pistolskott i ryggen jag ser i min tanke, hur skulle det kännas? Men oftast när jag går snabbt i trappor, hur jag trampar snett på på väg ner och krossar foten under kroppens tyngd. P skrattar, “ah nä så har jag nog aldrig tänkt”. Han säger leende att det kan jag ta upp imorgon. Imorgon ska jag nämligen till min psykolog.
