toujours

Vad fint att någon undrar hur jag mår! Ja, jag håller med om att den här bloggen kanske inte är något vidare lyckopiller men det är inte min verklighet heller. Misstolka inte, jag mår verkligen hur bra som helst och så, men i vissa stunder har jag som en melankoli klump i bröstet vilket ofta resulterar i ett ledsamt blogginlägg.
Men det är så lycka är, jag tror inte det är en bestående känsla, inget man känner hela tiden. Det finns stunder i vilka man känner sig väldigt lycklig, och stunder man känner sig olycklig. Där emellan är man neutral.
Därför kan jag säga att jag just nu mår väldigt bra, men imorgon känner jag troligtvis något annat.

Jag är rädd för dig. För att falla för jag vet inte vad, just nu kan jag inte ens se något jag skulle bli svag av i dig men sådant bestämmer man ju aldrig över själv. Om du var lite närmare kanske du skulle kunna få mig att bli varm igen, men nu är du ju inte det. Utan du är väldigt väldigt långt borta.

Framförallt är jag rädd för att du är ju du, min allra största och starkaste