toujours

Jag påbörjar meningar och tankar som sedan bryts ner och in i mitt tomma ölglas. De fastnar någonstans mellan Håkans magasingatan och livets teater. Jag lever snabbt och hårt på kvällen, den tar slut så fort. Är klockan ett eller fem vem vet. Tunnelbanan kommer och vi skiljs åt i den tunna tunga sommarnatten men jag vill ju inte gå, jag vill inte stiga in i en tyst vagn nu när vi har så roligt. Men allt tar slut, allt fint allt roligt allt sorgligt all ångest tar slut. Min öl tar slut och i glaset lämnar jag saliv och några berusade tankar som aldrig blev.