Nordpolen är så kall

Ganska säker på att det kommer ta tid för mig
Med giftemål och barn, och sånt. Jag har inte ens en egen lägenhet och snart blir jag 29. 
Jag trodde alltid att jag inte ville vara en konformist. Nöja mig? Så töntigt när man är tonåring att tro att man är speciell. Jag saknar det. Allt är så vanligt här fastän liksom inte tillräckligt vanligt för att inte känna press, mitt liv följer inte en rak kurva alla kvinnor och män stakat ut för mig i årtionden innan. 
 
Jag kan gifta mig med P. Han är så snygg ibland, jag tittar på hans kropp och blir varm ner i fötterna. Tycker om hur han rör sig, speciellt går. Rak i kroppen, lite stelt, framåt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0