Vanlisar

Blir svårare och svårare att släppa taget, att falla handlöst. Låta det okontrollerbara kontrollera en. Jag går på gator och tittar på folk som att de var en annan art, ser dom på gymmet och äcklas. Svårt att skilja på avundsjuka och äckel - är deras sinnen ofläckade glada nöjda? Varför känner jag mig så mörk?
 
P sover hos mig och vi äter frukost, borstar tänderna, pussas. När ska han lämna mig, jag vet att han vill!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0