Kaffe i sängen på morgonen, man överlever

Jag stör mig på honom redan. Mest på att han inte är helt förtrollad av mig, ibland kommer hem till mig och utan att knappt titta på mig. Går runt i rummet och pratar om andra människor jag inte känner, hans fascination och intresse för dom. 
Har nog alltid tyckt bäst om människor som inte tycker så mycket om mig, är uppfostrad så. En ständig kamp för mina föräldrars bekräftelse. Kärlek är något man förtjänar.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0