toujours

Plötsligt blir det vinter igen, händer blir stela och torra och jag och min vän ligger länge länge under täcket på morgonen. Luften är alldeles krispig och hans näsa och kinder blir röda när vi kommer in i värmen.

För två veckor sedan kysste han mig på en båt och sedan dess har jag inte kunnat sluta fantisera om hans ögon och läppar och hans alldeles silkeslena hy.

Det är nog då jag känner att jag lever, när en annan människas leende skapar stormar i magen. När någons hud bränns mot min och minuter och timmar rusar förbi. Då inga tankar tänks förutom njutningen, njutningstanken då personen i alldeles rätt ögonblick tar tag om nacken och kysser och kysser som om det inte fanns någon annan än vi två på baren. I restaurangen. I hissen. I trappen. I taxin.

 

 

Jaaaaag faaaaaa.

 

 

Beroendet, jag längtar efter det och tänker på det jämt jämt. Jag träffar alla och ingen känns det som och jag blir rädd att han ska se mig dansa på pustervik. Sedan sveper jag en öl och göteborgsnatten känns oändlig och jag odödlig.