toujours

Jag går av spårvagnen i Olskroken och tänker på vilket konstigt namn det är, olskroken, tänker på ostkrokar, min mamma sa alltid ostkrokar iställer för ostbågar. Undrar varifrån namnet kommer, tänker på Hästpojkens låt olskroken stomp.

Jag älskar det lilla torget. Husen är rätt fula, i rött tegel i modern tappning, eller kanske 80-tal. Det står fiskebodar uppradade och lukten av fisk är subtil men ändå distinkt när jag går förbi bodarna. Jag gillar torget för det är förknippat med dig, förknippat med ljumma lätta mornar då jag promenar nerför din gata mot spårvagnen.

Efter en natt i din säng och din famn ligger din doft runt mig som ett moln. Det kommer en pust av den när jag drar åt halsduken eller vrider på huvudet. Du är kvar i mig flera timmar efter vi skiljts åt.