Nästa pålandsdrag.
En kväll tar vi några steg ut, ut på berget. Snart är min tid ute i rummet och jag måste flytta, men jag vill helst av allt stanna. Här där man kan ta ett steg ut och sedan se hela stan lysa nedanför.
Jag förstår inte att du var i London.
Jag förstår inte att man vänjer sig
Vem vänjer sig? Gör man någonsin det egentligen?
Hela vintern har jag befunnit mig mitt uppe i min egna apokalyps. Sakta har jag imploderat, utan att någon förstod. Det syns ju inte när det sker där inne, nämligen.
Det är så fruktansvärt mycket som sker där inne
Kommentarer
Trackback
