om panik
Det känns nästan som en vår dag när jag går ut från porten. Min kropp är snällare mot mig nu, jag har börjat äta B12 vitamin.
Jag är så rastlös, det går aldrig över. Jag ligger i min säng och skakar på kvällarna, jag gråter av känslor som rör runt i magen. Är jag så känslig? Känner alla såhär?
Jag vågar inte ta de piller som ligger på nattduksbordet, fast det sägs att de kan hjälpa mig. Jag blir livrädd när jag läser på innehållsförteckningen, muskelavslappnande. Det ilar i hela kroppen och jag blir yr. Tänk om jag får en allergisk reaktion, slutar andas, och dör?
Det går inte. Jag kan ta en alvedon tänker jag snabbt. Jag står med det lilla pillret i handen, då tanken plötsligt slår mig, tänk om jag sätter det i halsen? Och kvävs? Ilningarna övertar återigen kroppen och tunga tårar rullar från ögonen. Åh, helvete, tänker jag och slänger iväg pillret. Jag skakar och svettas och fryser om vartannat och det går inte att ligga ner. Det sticker i fötterna, de domnar bort och jag trycker förtvivlat på mina hårda hälar.
Det är såhär det känns när man har en blodpropp, det har jag läst. Andningen blir tyngre och tyngre och jag går i cirklar i rummet, övertygad om att jag kommer dö. Telefonen i fast grepp i handen, så att jag snabbt kan ringa 112. Under tiden försöker jag hela tiden övertyga mig själv om att det är inbillning. Du är frisk. Du kommer somna och du kommer vakna imorgon igen. Jag lägger mig på sängen och gråter och skakar och förlikar mig med tanken, försöker låta kroppen vara, försöker andas normalt.
Jag hyperventilerar och rummet snurrar och ingen tanke i världen skulle kunna få mina kroppsliga symptom att försvinna i det ögonblicket. Jag är så djupt inne i mig själv att det skulle kunna pågå ett världskrig utanför fönstret utan att jag skulle märka.
Dagen efter går jag runt som i en dimma, jag känner mig hög och världen är sne. Som att någon försiktigt försökte trycka ner mig mot marken.
Doktorn säger att det bara är i min hjärna, han lyssnar på mitt rusande hjärta och skriver ut betablockerare.
Jag läser innehållförteckningen innan jag äter det första pillret, och jag skriker och gråter när det står att de inte ska ätas om man har lågt blodtryck, bröstsmärtor.
Jag googlar psykiatrisk akutmottagning.
Jag tar ett piller.
Nästa dag tar jag ett till.
Kommentarer
Trackback
