love will come knocking
Det handlar om en människa som står på ett berg och ser ut över en stad. I förgrunden finns kalla svarta tak och längst bort, suddig, finns en bro som sträcker sig över hela horisonten. Solen brinner nedanför de turkosa metallpelarna och i vattnet finns tusentals spottloskor som simmar omkring bland avföring, öl, blod, svett och...
Tårar! Som sipprar ner i jämna strömmar från människans ögon. Klotrunda blanka tårar som stadsvyn speglas i.
Droppar, plaskar, de bildar pölar på marken som hundar kliver i. Människan skriver om sig själv i sitt anteckningsblock och de svarta bokstäverna rinner ut över pappret, tårpappret. Hundarna vid fötterna ylar och blir blöta. Blodfläckar stiger och breder ut sig över vattnet under bron. Människan skriver om blodet från tusentals människohjärtan som tappats ut i vattnet. En epidemi har härjat över den själlösa slösade staden och människan gråter över sitt egna hjärta, som också ska tappas på blod. Hundarna snyftar. Det här ingen tragedi, skriver människan i sitt block, det är bara en epidemi av tusentals andra epidemier. Vem ser, vem finns, finns ens de kalla svarta taken eller den suddiga bron. Människan skriver och tårar rullar och rullar och blir större och större och hundarna blir blötare och blötare. Det är inte synd om människan, det är bara synd.
Kommentarer
Trackback
