Ett svartvitt foto för 13v sen
För 13 veckor sedan fyllde jag 22 och du var i London med din nya tjej.
Jag tror inte jag kan kalla henne ny längre.
Jag ser ett svartvitt foto av er på instagram.
Det är så konstigt för det ser precis ut som du, fastän du har en ny sjal.
Något inom mig krampar en kort stund, någonstans i mellangärdet trycker det till.
Sedan försvinner det.
Det är så konstigt för det ser precis ut som du, det är samma kinder samma lockar samma leende och det är samma mun som uttalade alla möjliga löften till mig.
Jag undrar vad du gör den 5 juli om du är vid bensinstationen om du tänker på din vän. Jag undrar om hon torkar dina tårar, om hon vet, jag undrar om ni tittar på madmen i sängen och äter chips och dip.
Jag undrar om du tycker att hon är magisk. Jag undrar om det bränner till när ni kysser varandra.
Jag undrar om du tar av hennes tröja till Jens Lekman.
Jag får plötsligt ledigt en förmiddag. Jag åker tunnelbana till slussen.
Götgatan vibrerar, det är löningshelg och jag undrar om någon av de ryggtavlor jag ser är din.
Jag lyssnar på Les Big Byrd och låtsas att jag är Scarlett Johansson i Lost in Translation.
Scenerna när hon strosar omkring ensam i Tokyo. Scenen då hon åker till Kyoto.
Jag letar efter dig i smyg. Jag går förbi Victoria biografen och tänker att du kanske sitter där och dricker kaffe med din tjej. Det duggregnar och jag vill ser er, jag vill se er hålla hand och äta take away på Nytorget.
Blicken söker efter din gröna parkas.
Jag har inte gått på Tjärhovsgatan på ett halvår. Jag hatar helt plötsligt Tjärhovsgatan och Östgötagatan och Åsögatan och Skånegatan och Katarinabangata. Jag längtar efter Andra lång och Linné och Kjellmans. Jag längtar efter staden där gatorna inte heter gator utan har namn. Kjellmans. Kjellmans kjellmans kjellmans
På kjellmans är du så långt långt bort att jag ibland tror att du bara var en dröm, en suck, ett myggbett.
Ibland tror jag att jag har hittat på allt.
Ibland tror jag att jag har hittat på allt.
Kommentarer
Trackback
