detta är trots allt en dagbok
Lördagen den första februari och klockan är 00.11. Min mormor fyller 81 år idag.
Jag borde ringa henne oftare, jag borde tänka på henne oftare.
Idag har inte varit en vanlig dag. Igår fick jag en sådan grov panikångest-attack att jag åkte till akuten. Jag orkar inte beskriva symptomen, men jag var övertygad om att jag skulle dö. Jag lovade mig själv att om det inte är något fysiskt fel på mig nu så åker jag till psyket det första jag gör imorgonbitti.
Men klockan 07.40 gick jag upp och läste Maja Lundgrens Myggor & Tigrar.
Jag ringde inte ens vårdcentralen.
På väg till skolan höll jag på att få en attack igen. Det handlar tydligen om att inte andas för mycket, för hyperventilationen sätter igång symptomen.
Jag mår så himla bra. Jag har flyttat till ett studentrum på masthugget och börjat läsa litteraturvetenskap, och jag älskar det. Varje föreläsning varje bok känns betydelsefull. Varje dag har en mening.
Människorna jag delar kök med anordnar fester. Vi går ut på AW tillsammans och blir fulla och går ut och dansar.
Jag försummar S. Jag försummar K. Jag försummar A.
Jag borde ringa dem oftare, jag borde tänka på dem oftare.
En kväll hånglade jag med någon. Dagen efter tänkte jag inte på A, fast han är den enda jag egentligen vill hångla med. Men han är inte här, inte ens i mina tankar. Eller ibland är han det, och då i dubbel kraft.
Det finns bara A, det är så självklart. Men vid vissa sinnestillstånd blir det så suddigt, som att allt han är bara är en dröm, en röst från en svunnen tid. Jag vill verkligen resa med honom, jag vill sitta på ett ölcafé från 19 till 01 och bara prata och röka. Vi rör inte varandra under hela tiden. När vi kommer innanför hotellrummets dörrar ligger vi med varandra tills det börjar ljusna utanför fönstret.
Imorgon ska jag läsa, Bodil Malmstens Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag.
Kommentarer
Trackback
