toujours

Efter att vi har legat med varandra går han på toaletten och jag ligger kvar som ett kryss över sängen och stirrar ut genom fönstret. Jag ser kala trädkronor som vaggar i vinden, de påminner mig om hur obetydlig jag är i världen. 

Mörkt i rummet mörkt utanför, fast ett ljust mörker. Ett grått mörker som silar in genom fönstret.

 

Kanske är jag kär i dig tänker jag när han kryper ner under täcket igen. Men jag säger inget, kryper bara närmare och överväger möjligheten att gå därifrån. Hur smärtfritt allt skulle kunna vara om vi aldrig sågs igen, ingen dramatik, inga känslor, ingenting.