toujours

I september år 2014 flyttar du ihop med någon som inte är jag och jag trodde alltid, ibland till och med fortfarande, att det skulle vara vi. Vi som flyttade någonstans. Vi som hade din mormors tv-bänk i vardagsrummet.

Jag lyssnar på oasis, rockin chair, och jag liksom ser din mun framför mig. Hur den kupas och skriker orden im older than i wish to be this town holds no more for me. Dina lockar som reflekteras i ljuset på ett dansgolv, kanske strand, kanske debban slussen.  

Och den munnen, som nästan svalde mig hel och de läpparna. Jag orkar egentligen inte skriva om dem, men de orsakade sådana jordskalv i mig att jag heller inte kan låta bli. Jag kommer kanske aldrig kunna låta bli dig.