Around around
Lite smalare och lite ledsnare ter han sig i mina ögon. Käkbenen är tydligare nu än då. Rummet tommare. Det känns som att han stirrar in i mina ögon och jag rodnar, blir tvungen att vända mig bort. Kollar på vadsomhelst förutom hans ansikte, den blöta perrongen, skylten, odenplan 2 min. Han är så himla fin, ser hans vita tänder i mörkret i rummet. Känner hans varma händer mot kroppen.
Det är nästan vant nu, jag känner mig hemma i hans hem. Jag har duschat i hans dusch jag har badat i hans armar jag har kysst hans mage, ben, armar och hals. "När ska vi gifta oss?" Frågar han på skämt. Jag skrattar, men det pirrar något ofantligt i mig. Han skämtar men jag vet inte om jag förstår hans skämt. Var är allvaret? Vill jag fråga. Det finns alldeles för lite allvar i min vardag.
Kommentarer
Trackback
