toujours

På way out west kysser du mig i folkmassan utanför bajamaja-land. Du bara tar tag i min axel och kysser mig, en kort stund och jag är med på det. Det kittlas i magen. Du är väldigt full och i efterhand undrar jag om du gjorde det bara för att du ville att hon skulle se. Jag kan inte förstå annars, varför. Ölburkar och svartklädda människor på led. En falafel på gatan och min bästa vän i kön till bajamajan. Och din lilla kyss, som för mig inte är ett dugg liten. Den är stor och den förgör mig, kanske ser du det i dimman. Vi åker till jazzhuset och du ser mig inte mer den kvällen. Tysta talande doctor martens som inte kan andas. Ett rökigt rökrum. Man får inte gå ut. Vi dricker slattar och dansar till arcade fire. Jag finns inte!