Vi äter lakrits och är stumma
På telefon är jag desperat, säger samma saker om och om igen i hopp om att du kanske ångrat dig. Min säng är stor och täckt i ett överkast med stjärnor. Jag trycker mitt ansikte mot en kudde och hulkar ut tårar.
Det var väl kanske lika bra.
Sista gången jag befinner mig i det här rummet, det dödsdömda rummet fyllt av dina andetag, som för längesen fyllde utrymmet mellan fönster och vägg.
Det är inte synd om mig, det är bara synd. Dina ord läker inte, dom förgör.
Så full, så jävla full vill jag bli ikväll. Inte en tanke ska tänkas. Inte ett ord ska få formas. Inte en människa ska få se!
Ett helt paket med cigg var fullt för en sisådär 30 min sen. Nu är det tomt! Min lilla patetiska revolt mot mig själv. Några cigg och några öl. Sen några tårar på det.
Och imorgon ställer jag klockan på 08 och går upp och pluggar latin.
Du är starkare
Än vad du tror
Du
Är
Stark
Are!
