Stockholmsnatt!!!!!
Rulltrappan i medis tunnelbanestation står alltid still. Den får inte kallas rulltrappa, ta bort rull för den rullar aldrig.
På väg hem kliver jag över gamla sugrör, snus och systemetpåsar som fastnat i de randiga trappstegen. Dammet från tusentals människor på väg någonstans.
Jag går ibland hem med människor bara för att inte vara ensam. Det är hemskt att vara ensam, speciellt när man är full och väldigt väldigt sugen på att somna in i någons armar. Vem som helst kan det vara, men gärna någon het som kan kyssas och kan ta tag i en när man är på väg att gå. Jag är inte så svår sisådär kl 02.45 en onsdagskväll. Men min ångest är svår och den får ingen veta av, den försvinner lite för varje öl. Åh vad jag älskar öl!
Tjo, vackert språk du har!
