toujours

Alla dagar är bakfylledagar och i min kemiska ångest drömmer jag om hans skägg, på jobbet, i kassan, på golvet, bakom vykorten till vänster om rulltrappan.


Jag kan bara lyssna på svensk popmusik. Ju löjligare desto bättre, jag kanske skulle uppskatta mauro scocco ikväll. Mitt rum är 19 kvm soptipp och idag tog jag tag i en tom påse, i en ansats att slänga den men hejdade mig och la tillbaks den på fönsterbrädan. Bland smutsiga kläder och tomma ciggpaket. Bland mina dåliga dikter och halvurdruckna ölglas.

Det spritter i min kropp så fort jag är själv. Finner inte ro till något förutom att läsa i solen. Men bara knausgård, han lugnar och förtrollar och taggar på samma gång. Hans ord är förströelse och förståelse, vissa stycken läser jag om och om igen för att få ut varenda ord, varenda liten känsla som möjligt kan rymmas på en sida.