Crazy for you but not that crazy
Efter vi hade sagt hejdå i korsningen Götgatan/folkkungagatan gick jag hemåt med märkbart lätta steg. Väl inne i lägenheten föll en trötthet över mig, tung och varm som en blöt filt. Hans sms kom ganska så snart efter det att jag borstat tänderna, och jag rodnade.
Jag övervägde hans förslag en stund, men jag orkade inte, var för trött och nykter för att nappa. Inte ikväll, tänkte jag, kanske en annan kväll. Det är inte det att jag inte vill, jag vill bara inte tillräckligt mycket. Fast så kunde jag inte svara såklart. Med den insikten föll jag in i en djup sömn och jag vaknade nästa morgon utan en tanke på honom, hans förslag eller på kvällen vi hade delat. Som ni kanske kan räkna ut blev det ingen annan kväll heller, och inför det är jag totalt likgiltig.
