en annan historia
Jag åtrår många. Det brinner i min kropp efter närhet, den skriker om nätterna och jag drömmer om dig och det som du brukade göra med mig. Jag har vant mig så vid drömmarna att de nästan känns sanna. Jag åtrår alla. På klubben. I baren. Tänker på händer och läppar och tungor. Hur gärna min kompis granne får bjuda in mig på filmkväll (det gör han i en dröm och sen ligger vi med varandra).
Sen går jag! Jag behöver inget mer. Bara en stund i någons nakna famn.
Eller. Jag åtrår ingen. I alla fall inte efter en första kyss. Då dör allt för mig, då vill jag gå, då vill jag att hans ska gå och att klubben ska stänga. Tänd ljuset i taket förihelvete. Släpp min midja. Nej jag vill inte följa med hem. De äcklar mig med deras våta blickar och svettiga händer. Jag måste åtrå åtrån.
För nästa helg väcks något i mig igen. Och dör. På debaser slussens dansgolv. I en lägenhet vid nytorget. I en taxi på väg till medborgarplatsen. I tanken är det vackert men i praktiken förfärligt. Det finns ingen människa som får mig att vilja ha mer av den. Aldrig någon jag vill kyssa hela natten. Ingen vars blotta närhet får mig att skälva.
Det finns ingen jag åtrår.
Kommentarer
Trackback
