toujours

Det är våren 2013 och det känns som att jag lever i framtiden. På tisdagmorgonen den 24 april går jag och färgar håret. Blont, ljust, ask. Bara gör det, jag litar på er säger jag till frisören. Jag stänger av för jag är så trött och jag har gråtit nån timme i sträck, så jag sitter där apatisk och tittar på frisörens händer som rör sig vant genom mitt långa slitna hår. Inga tankar tänks. Känslan av att långsamt falla ner i en djup avgrund. Jag håller mig fast i kanterna men jag är för svag, det går inte. Så jag faller, neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer. Mitt skrik ekar i avgrunden!

Fast det är bara känslan. Egentligen sitter jag i en frisörstol och klockan är 10.30 tisdagen den 24 april.