toujours

 

 

På jobbet har vi en hylla med crumpled city maps, som det heter, bakom disken. Det är kartor som är tryckta på ett tygstycke som tål vatten, och tygstycket/kartan kan man skrynkla ihop i väskan. Det är kartor över storstäder.

Städer vi varit i. Amsterdam. London. Prag. Berlin. Hamburg. Köpenhamn. Paris.

Och i varje stad har vi legat med varandra. I varje stad har dina läppar vandrat över min nakna kropp, undersökt varje vrå om och om igen. På en tolalett på en bögbar i Berlin. I ett snett hotellrum i Paris. I en alldeles för smal säng i London.

 

Du grät när du såg på mig. Det var en utomhusklubb i Berlin sommaren 2010 och vi var fulla och du såg på mig och viskade att jag älskar dig agnes. Sedan grät du och jag kysste dina våta kinder.

I Wien åkte vi spårvagn hem från vingårdarna och helt plötsligt var du tvungen att gå av. Sen spydde du rakt ut i hållplatsen och jag stod brevid skakandes. Högst upp eiffeltornet skrattade vi och kysstes och tog pussbilder. En annan turist tog en bild på oss när vi står och håller om varandra och vi ser sådär vidrigt förälskade ut som man bara kan göra när man är i Paris och är klycshig och är sådär vidrigt förälskad.

 

Vi ville bara ligga med varandra hela tiden. I Hamburg gjorde vi det så fort vi fick chansen. Vår säng gnisslade något fruktansvärt och det var lyhört men vi var tvungna. Så nära så nära varandra som möjligt. Jag kom alltid med dig. Vi kom samtidigt. Jag kom på toaletten på hostel Aloha i Berlin. Vi låg i en park precis intill kastienallee på eftermiddagen och du viskade saker du ville göra med mig och om det inte hade varit så mycket människor hade jag slitat av dig dina kläder. Jag åtrådde dig, jämt, jämt jämt. Din beröring, dina händer över min mage över min kind åh det fick mig att skaka.

 

Sen skrattade vi. Vi hade ett eget språk. I Budapest på barer. Allt pratade vi om, vi förstod varandra. Ibland behövde vi inte ens säga ett ord och vi förstod ändå. Livet den sommaren var så lätt, så fantastiskt, så lyckligt.

Jag tänker inte på det ofta, nästan aldrig faktiskt. Men de där kartorna som jag har bakom ryggen på jobbet påminner mig. Tänk om du är mitt livs kärlek. Ibland skrattar jag åt den tanken. Ibland gråter jag åt den tanken.