Du satt på stränder när jag tog mig fram genom snöstormar

Jag älskar hur våren ter sig. Plötsligt är den här och inte bara i luften, i träden, i blommorna, utan i människorna. Nästan lamslagna av njutning sitter de intill husväggarna vid nytorget. Vi blundar du och jag, en kort stund och sedan ler du mot mig. Det är svårt att se hur du mår när du har solglasögon, för leenden och humör behöver inte hänga ihop. Dina ögon ljuger inte på samma sätt som munnen. Idag känns det faktiskt bättre, säger du.
Kanske vågar jag tro på det leendet.
Fast du varit i solen i hela vintern är du lika glad som jag över att sitta i den. Njuta av den. Lamslås av den. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0