toujours

Det hela känns så idiotisk fastän jag sa till dig att jag var trasig och inte ville ha något. Bara någon att sitta i en säng och pussas med på söndagskvällar. Men du var tråkig, förlåt igen, men du är tråkig. Trodde först att det skulle vägas upp av din finhet. Den enda kvällen du var riktigt full och rolig åkte du hem, du sa att det blev för mycket. Ibland tänker jag att jag aldrig någonsin mer kommer att bli lika kär i någon som jag var i A, att jag helt enkelt får nöja mig med det här, lite likgiltigt men ändå mysigt. Inte ensamt i alla fall. Sen så tänker jag att jag aldrig kan bli kär igen. Då gråter jag, för ibland förstår ni känns det bara så jävla hopplöst.