När jag åkte till dig
Jag landade ensam på Heathrow. Precis innan jag klivit på planet i Stockholm, livrädd, så fick jag ett sms där det stod förlåtförlåtförlåt jag tog fel på dagarna. Så själv såg jag mig omkring i det enorma rummet där bagaget kom ut på rullband. Jag var kallsvettig och skakade, av förväntan och också som en efterreaktion på den dödsångest jag känt i flygplanet. För mig var det en skräckblandad förtjusning att du inte väntade där, du var till och med på andra sidan Atlanten! Minns att jag kände mig så liten när jag rullade iväg med min väska över det blanka stengolvet. Vad fan gör jag nu, tänkte jag, medan jag tryckte mig in på tunnelbanan.
Det enda som fanns i mitt huvud var ju du, min inställning hade hela tiden varit att vi skulle ha mötts den kvällen. Åh. När jag tänkte på det vred det sig i magen. Känslan var överväldigande och gjorde mig både lite illamående och yr.
Det enda som fanns i mitt huvud var ju du, min inställning hade hela tiden varit att vi skulle ha mötts den kvällen. Åh. När jag tänkte på det vred det sig i magen. Känslan var överväldigande och gjorde mig både lite illamående och yr.
Jag gick till en thairestaurang och beställde in de billigaste nudlarna de hade. Var inte hungrig, ville bara träffa dig nu. En fönsterplats fick jag och det kändes så bisarrt. Jag var i London, på en gata i Shepherds Bush, helt själv, och väntade på dig. Du var i USA, och nu skulle vi ses. Resa. Det vred sig i magen igen. Jag hade ingen jävla aning vad jag gett mig in på, vad som helst kunde hända. Vi var inte ens ihop längre. Tankarna gick runt i mitt huvud. Timmarna sakta. Jag var trött och längtade efter dina armar. Hur längesen var det vi sågs? En månad? Två? .. Londonvädret gick knappt att gå ut i, vinden blåste rakt igenom min tunna klänning. Jag valde den samma morgon för jag tänkte att du kanske skulle tycka att jag var fin i den. Jag gick på bio i ett tråkigt köpcentrum bredvid vårt (mitt) hostel, bara för att bida tiden. Kunde inte komma på något annat att göra.
Det var ett under att jag ens somnade den kvällen. När jag la huvudet på kudden visste jag att du satt i ett flygplan på väg till mig. Långtbort. Snart här. Det pirrade och pirrade och pirrade i mig. I hostelbaren på våningen under hade de "full moon party" och spelade hög musik och skrek och shottade och hånglade. Jag låg bara i sängen, med två täcken för det var så jävla kallt, och tänkte imorgon. Regnet smattrade utanför.
Kommentarer
Trackback
