Jag träffade dig och sen drömde jag om jordens undergång
Jag har haft återkommande i mardrömmar i flera år som handlar om jordens undergång. De skiljer sig åt rent story mässigt, men månen och natthimlen är alltid det centrala. Jag tror ju egentligen inte att det betyder något, jag tror ju på vetenskap och det finns inget vetenskapligt över mina drömmar. Men de är så fruktansvärt starka, och jag vaknar alltid mitt i natten alldeles kallsvettig och skakig efter dessa drömmar. Jag drömmer väldigt ofta konstiga saker som jag kommer ihåg, men aldrig reagerar min kropp så starkt på "vanliga" drömmar.
Händelseförloppet ser ungefär såhär ut i varje dröm: Månen är enorm på himlen, stor, röd och olycksbådande. Det är folktomt överallt och jag känner ett maniskt behov att vara nära de jag älskar. Jag vet alltid något som ingen annan vet. Himlen öppnar sig, och månen slår på något sätt i jorden. Ibland flyr jag, ibland har jag sett "guds öga" (?!) och ibland är det till och med zombies inblandat.
Efter sådana här drömmar, som jag kanske har haft 4-5 ggr om året de senaste 4 åren, är liksom hela dagen efter ångestladdad. Känslan från drömmen lever kvar i mig så länge och så starkt att jag verkligen undrar vad fan som är problemet.
Kommentarer
Trackback
