5 ögonblick
1. Jag var 16 år och inte riktigt tillsammans med min första kärlek. Det hade tagit slut, men inte riktigt slut, eftersom att vi två inte hade så många andra. Jag hade precis flyttat från Mariefred till Stockholm, där allt var så stort och annorlunda.
Han hade precis varit i USA. Solbränd, ljushårig och korthårig. Så förändrad, men ändå samma. Samma gröna jacka och samma svarta converse. Vi rörde aldrig varandra under dagen, men ville. Orörligheten fanns där hela tiden som ett tjockt lager mellan oss, jag ville ta mig igenom.
På kvällen var han uppe i min nya lägenhet. Vi låg på mitt golv och lyssnade på en vinylskiva med they will see us waving from such great heights. Sen följde jag honom och hans longboard till tunnelbanan (den var ny, från usa).
Motvilligt lämnade jag honom där. Visste inte när vi skulle ses igen, hjärtat kändes vilset i bröstet.
Porten till trapphuset hann precis gå igenom bakom mig när jag hörde någon utanför banka hårt på fönstret från utsidan. Jag vände mig om, och såg honom stå där alldeles andfådd och storögd. Jag öppnade, och vi sa ingenting, han bara klev in i det mörka trapphuset, andades snabbt och tungt.
Folk brukar använda uttrycket att luften stod stilla, men nu gjorde den faktiskt det på riktigt. Vi kysste varandra försiktigt, och jag blev knäsvag och yr på samma gång. Hans händer runt min midja och mina i hans kortklippta hår, långa, försiktiga kyssar.
Kommentarer
Trackback
