det finns ingen tid för oss
När jag var liten var jag så rädd. Jag var rädd för att mamma skulle dö ifrån mig. Ja säkert för pappa också, men han var inte hemma lika mycket som mamma. Jag var rädd för att gå och lägga mig på kvällarna. Jag var rädd för att föda barn. Jag var rädd för sex. Jag minns att jag som 7-åring hittade en porrtidning i skogen tillsammans med mina kompisar. Klart jag blev skärrad, det var ju så brutalt, jag hade aldrig sett något liknande. På kvällen gick jag in i vardagsrummet och grät för mamma och pappa. Jag vet inte varför det skrämde mig. Jag var kanske känslig.
Jag kunde aldrig lyssna på spökhistorier eller se skräckfilmer. Jag ville inte vara ensam hemma på kvällen när mamma gick ut med Jack och jag tyckte det var läskigt att gå i mörkret.
Inget funkade. Jag fick så mycket tvångstankar, det var så fånigt. Jag trodde verkligen på det, på allt.
Kommentarer
Trackback
