what's the point of doing anything

Jag minns att du räddade mig. I min lilla stad bland alla monster och förövare tog du mig därifrån, även om du kom dit så var vi inte där. Eller, vi var där men vi var inte del utav dom, vi observerade. Beakade utifrån.
Det är så lustigt allt, mitt liv. Jag sätter på en skiva och känner precis samma känslor som när jag lyssnade på den för första gången. Första gången jag hörde Army of dreamers eller A movie script ending. Jag fick The Sounds albumet I've been dying to say this to you i 14 års present och lyssnade hela dagarna. Jag fick en digitalkamera också och jag minns att man skulle fota uppifrån. Helst randiga tröjor och pins. Jag hade en vit pike också som jag knäppte ända upp i halsen och hade svarta cheap monday och en marinblå skepparkavaj.
Jag minns att du och jag hade precis likadana kläder. Alla kort jag tog och sparade i flera år i mappar här på datorn är borta nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0