toujours

Jag minns allt. En stentrappa och en trätrappa. En bärbar dator. Stora fönster med fördragna gardiner, och värmen. Den var överallt, speciellt i dig. Den steg, som varm ånga från din kropp. Så varm var du, fast ändå så kall. Jag flätade mitt hår och hade jeansshorts och cyklade. Det var underbart, stora öppna gräsmarker, några hus, en älv. Det var sommaridylliskt. En sån dag jag ångrar att jag inte tog vara på mer. Jag glömmer nu, jag känner hur huset, människorna och hunden sakta försvinner ur mitt minne. Jag kan inte komma ihåg känslan av att gå barbent. Känslan av att känna hår långt ner på ryggen. Dina läppar. Glass som smälter, maskar på krokar och varmt vatten. Vattnet var så varmt! Man blev inte svalkad alls. Jag brände mig första dagen, var röd långt ner på halsen. Vi åt gulasch. Jag minns smaken. Vi såg på Ernst. Det var trevligt. Vi lyssnade på pass this on. Jag älskar den låten.
Jag minns inte allt. Hur mycket jag än vill minns jag inte.