eddie vedder

Tack snälla fina.

Det är så konstigt när man inser att hela ens liv är ett triangeldrama. Varför? Det går liksom inte att vara nöjd när det kommer till kärlek. Allting är så himlastormande och fantastiskt eller nerbrytande och ihopkrossande. Jag är så svartsjuk, du är så svartsjuk, du är så kärlekslös och hänsynslös och du är för lugn, men alldeles underbar ändå.
Jag har hört att det är de vi älskar mest som vi också gör mest illa.
(Jag har också hört att den första kärleken är den sista och för min del ligger det väldigt mycket i det)










Klart jag aldrig skulle sluta. Hur skulle jag klara mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0