tiden rinner

Eller hur jag drunkar i dina ögon men samtidigt inte kan släppa tanken på rummet i dalarna och hans ansikte som blänkte av feber och ögonen som inte såg mig genom dimman.
Och hur mycket du ser.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0