Håkan

En sista mening i en monolog ett farväl ett goodbye utan det där som är good något nytt som springer in men bara dårar rusar in och då kanske jag är en dåre för du rör dig inte ens framåt men slipper i alla fall känna och jag, jag känner så jävla mycket hela tiden. Så du skriker och viskar för du är full och jag är full och neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna alla dansar för stockholm brinner (under marken, snart rasar allt och vi får flytta till frankrike)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0