toujours

Förstår inte vad det är i mig som sliter och drar och håller fast i dig så hårt. Jag sprang ner för grusvägen som ligger precis intill golfbanan och har ett dike på ena sidan och häckar på andra sidan och skrek ut hur orättvisst du är.
Det är menar jag.
Ibland glömmer jag bort allt sådant där och tänker att vi kan åka till Berlin och kyssa varandra på övergivna nöjesfält och dansa på trånga tyska svartklubbar och klippa hål i våra tröjor.


ISTÄLLET anklagar du mig och jag dig och nu kan jag inte ens se på dig ordentligt. (Jag vill så gärna hata dig)