visst ser alla träd likadana ut i dina ögon också? visst?

Idag var det orientering och jag sprang. Ja, jag sprang ensam i skogen och trillade och halkade och snubblade och klev i sankmarker och visst lyckades jag ta alla kontroller och komma in i tid.
När man är ensam och trillar i skogen känns det så patetiskt, så ensamt. Det finns ingen bakom dig som kan skratta åt din klantighet, ingen som kan hjälpa dig upp, ingen som frågar hur det gick. Istället får man själv flåsande ta sig upp och springa vidare, kanske gnugga lite med handen på knät som gör ont.
Ungefär som när man är ensam hemma och sätter i halsen. Man kippar efter andan och får dunka sig själv i ryggen. Efteråt sitter man där, ensam och kanske lite uppskrämd och andas extra mycket bara för att man kan.
Visst känner man sig lite ensam då.
...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0