thesimsthesimsthesimsthesimsthesims
Idag har jag spelat the sims för första gången på väldigt länge.
Det fanns en tid för längesedan då the sims var en stor del av vardagen för mig, jag vill inte påstå att jag var beroende, men något därintill. Jag spenderade timmar framför datorn, ivrigt byggandes på hus och familjer. Jag kommer speciellt ihåg en familj jag gjorde, Svensson hette de (fantasifullt - jag vet). Herr och Fru Svensson hade 6 barn till att börja med (man kan maximalt ha 8 simmar i ett hushåll, så jag fick inte plats med så många fler) och när Herr Svensson dog hade barnaskran växt till 20. 20 barn! Jag var mäkta imponerad över mig själv som hade lyckats stå ut så länge med familjen, och nu tänkte jag minsann forsätta att utöka det gigantiska Familjen Svensson släktträdet. Tonåringarna skickades iväg till universitet, (deras plats i familjen togs på en gång upp utav ett nytt spädbarn) och när de var färdigutbildade där bildade de sina egna familjer. När Fru Svensson slutligen dog hade hon ca 18 (!) barnbarn. Under min Familjen Svensson period ägnade jag inte en endaste tanke till resten av familjerna i mitt kvarter, Svensson hade gjort mig trollbunden.
Så kom den dagen då pappa kom hem med ytterligare ett expansion-paket, eller inte ens det, utan bara ett "prylpaket" med olika saker till simmarna. Detta innehöll julföremål, och självklart tände jag till vid tanken på att fira jul med familjen Svensson! Spelet installerades med en väldig fart, och när jag sedan satte mig för att spela upptäckte jag till min stora fasa; allt mitt sparade spel var borta. Det fanns ingenting av det jag så omsorgsfullt byggt upp. Nada. Rien. Zero.
Där satt jag, kanske 11 år, med ögon som frenetiskt rörde sig i cirklar över skärmen. Klart att jag inte ville tro det, att mitt Svensson-Imperie som jag kämpat med i nästan 1 år, var borta.
När jag tillslut kommit till fattning att det var borta släppte jag ut det elvaåriga monstret inom mig. Jag skrek på min kära fader, det var såklart hans fel, nu måste han fixa det. Efter flera timmar av lite avreagering gick jag och la mig, trött och illa till mods.
Därefter slutade mitt spelande.
(Idag har jag ett kvarter som jag har döpt till Gibbardville, ett Universitetsområde som heter Bellingham och en familj vid namn Huckaby som är på god väg att bli lika stora som The Great Svenssons)
Det fanns en tid för längesedan då the sims var en stor del av vardagen för mig, jag vill inte påstå att jag var beroende, men något därintill. Jag spenderade timmar framför datorn, ivrigt byggandes på hus och familjer. Jag kommer speciellt ihåg en familj jag gjorde, Svensson hette de (fantasifullt - jag vet). Herr och Fru Svensson hade 6 barn till att börja med (man kan maximalt ha 8 simmar i ett hushåll, så jag fick inte plats med så många fler) och när Herr Svensson dog hade barnaskran växt till 20. 20 barn! Jag var mäkta imponerad över mig själv som hade lyckats stå ut så länge med familjen, och nu tänkte jag minsann forsätta att utöka det gigantiska Familjen Svensson släktträdet. Tonåringarna skickades iväg till universitet, (deras plats i familjen togs på en gång upp utav ett nytt spädbarn) och när de var färdigutbildade där bildade de sina egna familjer. När Fru Svensson slutligen dog hade hon ca 18 (!) barnbarn. Under min Familjen Svensson period ägnade jag inte en endaste tanke till resten av familjerna i mitt kvarter, Svensson hade gjort mig trollbunden.
Så kom den dagen då pappa kom hem med ytterligare ett expansion-paket, eller inte ens det, utan bara ett "prylpaket" med olika saker till simmarna. Detta innehöll julföremål, och självklart tände jag till vid tanken på att fira jul med familjen Svensson! Spelet installerades med en väldig fart, och när jag sedan satte mig för att spela upptäckte jag till min stora fasa; allt mitt sparade spel var borta. Det fanns ingenting av det jag så omsorgsfullt byggt upp. Nada. Rien. Zero.
Där satt jag, kanske 11 år, med ögon som frenetiskt rörde sig i cirklar över skärmen. Klart att jag inte ville tro det, att mitt Svensson-Imperie som jag kämpat med i nästan 1 år, var borta.
När jag tillslut kommit till fattning att det var borta släppte jag ut det elvaåriga monstret inom mig. Jag skrek på min kära fader, det var såklart hans fel, nu måste han fixa det. Efter flera timmar av lite avreagering gick jag och la mig, trött och illa till mods.
Därefter slutade mitt spelande.
(Idag har jag ett kvarter som jag har döpt till Gibbardville, ett Universitetsområde som heter Bellingham och en familj vid namn Huckaby som är på god väg att bli lika stora som The Great Svenssons)
Kommentarer
Postat av: josefin
hahah, jag måste erkänna att jag var extremt besatt
vågar inte spela nu! kommer falla tillbaka, lovar
jag har haft drömmar om dom där akvariumen som tog upp en ruta, på första spelen. loved them.
känns det bra att vara tillbaka? höhö
Postat av: Madeleine
haha, jag har gjort ett kvarter endast för alla SP medlemmar, så de enda familjer som finns där är famlijen; comeau, bouvier, lefebvre, stinco och desrosiers.
sims 4 life (: nu blev ja sugen på att spela!
Trackback
