toujours

Det var svart ute. Vi satt i din mammas lilla bil och höll varandras händer. Utanför fönstren lös lysrör och rödljus upp gatorna som annars hade varit så mörka. På din befallning satte din mamma på en skiva med en man som sjöng om ett UFO. Det var ett förtrollande vackert pianospel och jag kunde inte, fast du gav mig så många gissningar, komma på vem det var.


Nu vet jag ju förstås vem det är.