toujours

Way out west var bäst. Det regnade inget alls, fast området var sådär lagomt lerigt i alla fall, lyckades till och med förstöra min nya skor. Kan tänka mig att jag såg väldigt festival-skabbig ut på tåget imorse, lera täckte större delar av mina ben/fötter, stora mörka ringar sträckte sig från mina ögon och neråt. Håret var (är) en katastrof.

HUR SOM HELST ÄR JAG ARG. Sigur Rós, som förövrigt var bästa spelningen på hela jävla festivalen blir rådissade i Aftonbladet. Någon Markus (tror det är samma snubbe som brukar recensera bidragen till Melodifestivalen, vilket isåfall säger en del) kallar deras musik för "hopplös glaciärprogg" och "dödligt trista jämranden". Detta får mig att ställa två frågor:

a) Var han på samma konsert som jag?
b) VAD FAN ÄR GLACIÄRPROGG?!

Deras spelning var helt otroligt sjukt jävla extraordinär. Killen framför mig böjde sig ner och hulkade under Sæglópur, och jag kan ärligt säga att även jag fällde några tårar. När de lämnade scenen ville ALLA se MER meer meeeer. Publiken vibrerade! Jonsi var rykande, levande, och hans röst trängde sig in i varenda jävla por i kroppen. Även porerna i alla små bd-poppare som stod på andra sidan området och väntade på att Mr Berggren och grabbarna skulle komma in på scenen. Jag har aldrig varit med om något liknande, och kommer väl aldrig få vara det igen.